Vad är resiliens?

Naturliga fiender

Holling var vid den tiden anställd hos det kanadensiska skogsdepartementet. Med hjälp av en för tiden avancerad dator byggde han en modell av skogens ekosystem och började nysta i mysteriet.

Han kunde se att i takt med att barkborren bekämpades och att skogen blev all tätare, blev det också svårare för hackspettar och andra naturliga fiender till barkborren att urskilja larven.

Detta resulterade i en kraftig ökning av barkborre-angreppen. Med fler träd, ledde dessutom minsta miss i att bespruta enstaka områden till stora utbrott – större än om skogen inte hade besprutats från början.

Hanterar överraskningar och utvecklas

Barkborren visade sig spela en viktig roll i skogens dynamik. När insekten dödade grupper av äldre granar gynnades andra trädslag, däribland tall och björk, vilka är mindre känsliga för angrepp. Detta ledde i sin tur till en större variation i trädskiktet.

Läs mer om vår nya fond Resilient World Small Cap

Under perioderna däremellan, när barkborren var mer sällsynt, bredde istället granbeståndet (som också förökar sig snabbare än de andra trädsorterna) ut sig. 

Barkborren hade även en positiv inverkan på den biologiska mångfalden, åtminstone så länge angreppen inte var alltför stora.

Skadedjursutbrotten kan sägas garantera skogens mångfald, och det motsatta: när barkborren bekämpades minskade mångfalden och därmed motståndskraften i systemet över tid.

Ny syn på världen

Holling drog slutsatsen att den traditionella synen på ekosystem som naturligt balanserade och stabila var förenklad. En skog är ett komplext system och utbrotten av barkborre utlöstes historiskt sett av slumpmässiga
händelser och väderväxlingar.

Upp- och nedgångarna i barkborrecykeln var centrala för livet i skogen. Friska ekosystem, visade Holling, arbetar med, inte mot, naturens oberäknelighet.

Anpassningsförmåga

Han benämnde ekosystemets förmåga att anpassa sig till sådana oväntade händelser "resiliens".

Här skiljde han på det han kallade ingenjörsresiliens och ekologisk resiliens: båda handlar om stabilitet men ingenjörsresiliens fokuserar på det konstanta – förutsägbarhet och kapaciteten att återgå till den ursprungliga formen efter en påfrestning eller kris.

Ekologisk resiliens lyfter istället fram förmågan hos system att utvecklas på sikt genom att absorbera störningar.

I lagom mängd är störningar i detta perspektiv inte ett hot utan ett led i att förnya sig, och något som på sikt ökar motståndskraften.

Leva med osäkerhet

Hollings rön övertygade skogsförvaltningen om att minska besprutningen, och förändrade för all framtid hur ekologer förstår naturen. 

Det blev också början på en teoribildning om socio-ekologiska system som sedan dess haft stort inflytande över olika discipliner över hela världen. Den har anammats av antropologer, arkitekter, statsvetare, systemteoretiker och ekonomer. Med hjälp av resiliensbegreppet kan vi bättre förstå samhällen, städer eller korallrev och vad som händer efter till exempel naturkatastrofer, budgetkriser eller organisationsförändringar.

Upptäck vår globala hållbarhetsfond Resilient World Small Cap

Läs mer om resiliens: Stockholm Resilience Centre